Hej hopp! Det var länge sedan jag var här inne ser jag nu. Vår lilla prinsessa har hunnit fylla ett år, börjat på förskola (utan problem, jag kunde lämna henne samma dag i princip. Hon är rätt självständig lilla Alice) och går just nu igenom virusstammen på förskolan. Vilket i sin tur har lett till att vi alla fyra i familjen har blivit sjuka och firat påsk i karantän mer eller mindre. Nåväl jag (mamma) är piggast och kan hoppa in och vikariera lite imorgon.
Som sagt mer än ett år har gått sedan vi fick barn och vi har för ett par veckor sedan även sagt farväl till våra frysta embryon som fanns kvar på fertilitetskliniken då de blivit för gamla. Vi sörjer inte det faktum att det inte kommer att bli fler ivf för oss, jag tror faktiskt inte att min kropp orkar mer just nu. Dock kan vi inte låta bli att leka med tanken på att kanske kunna bli gravida på naturlig väg….
Vi hyser egentligen inga större förhoppningar…men…ja just det det kanske skulle kunna gå.
Hur som helst så insåg jag i morse när jag ställde mig på vågen att jag måste göra något åt min kroppshydda och då menar jag verkligen göra något på allvar. Jag är helt enkelt för stor, kroppen börjar protestera och jag har två små barn som jag ska vara pigg för i minst45 år till och hellre längre än så.
107kg är cirka 40 kg för mycket för mig. Det finns inga mirakel kurer eller genvägar för ett snabbt och varaktigt resultat men man måste börja någonstans….
Mina funderingar landade i om jag skulle kanske utmana mig själv under ett år….ett år utan godis, fullt med sund mat, mental coachning och välbefinnande. Var skulle jag kunna landa på om ett år?
Ok om jag kör ett par del mål för mig själv och ett par undantag….Om två veckor fyller jag 44 år, alltså borde jag under två veckor kunna klara av att inge dra i mig godis eller onyttigheter. Så se det som min första punkt
*Inget godis fram till 17/4
Kram till dig som läser