Söndag

Det känns som om lilla hon har börjat sjunka ner mot blygdbenet. Minns inte hur vet var med de andra tre graviditeterna och när/om de någonsin fixerade sig men jag har inte tappat andan lika många gånger under det senaste dygnet som jag gjort tidigare i veckan. Och då menar jag att jag känt ett tryck upp mot lungor och magsäck lite när som helst. Det har börjat släppa nu.

Istället känner jag tryck nedåt och sparkar mot ljumskarna och sidorna. Känns som om hon växer ganska fort just nu när vi gått in i vecka 32. Mitt blodsocker ligger fortfarande förhållandevis lågt. Både före och efter frukost, men vill de ha blodsocker koll på mig så är väl det ok, jag tycker inte själv att sockret verkade ligga högt, MEN vill läkarna ha koll så be my guest. Bara allt går bra med bebisen så är jag beredd att göra vad som helst 😀

Ute har det plötsligt blivit höst, sommaren tog sitt sista flämtande andetag igår när det var gatumarknad här hemma. Har för mig att Slagsta Glass brukar stänga den här helgen också. Och vi hann inte äta glass där i sommar heller (vi har inte ätit där på flera år, vårt att notera)

Kram till dig som läser

Annonser

Fredag

Vi tar dagen som den kommer numera, eller rättare sagt jag tar vägen som den kommer numera. Kroppens rondör gör att möjligheterna är liiiite lätt begränsade 😀

Varit en hattig natt inatt. Tror sonen sov bäst av oss tre(fyra)

Maken kunde inte somna, sonen kröp över till vår säng vid två, jag vaknade av sparkar från magen var och varannan timme (Och hon får sparka så mycket hon vill för mig) Maken sa innan han släpade iväg sig till jobbet att ”han såg fram emot att koppla av framför en dator i åtta timmar” 😀 Oklart om han var ironisk eller inte. vi har kört sjukstuga här hemma i en vecka, både sonen och maken har varit förkylda verkar dock som om jag har klarat mig ta i trä.

Ska ta och packa BB väskan idag. Kände efter gårdagens och förrgårdagens förvärkar på kvällen att vi nog gör bäst i oss att ha väskan packad och en relativt fungerande förlossningsplan för oss och för sonen. Mina föräldrar är ju typ tre timmar bort och vi måste ha en back-up ifall lilla tjejen bestämmer sig för att kika ut innan den fjärde november. tur så finns farfar och farmor i närheten (men de arbetar fortfarande)

I värsta fall så åker jag in själv och maken väntar hemma till mormor och morfar och moster gör entré. Känner dock att vi har hyfsad kontroll på läget just nu.

 

Kram till dig som läser

Slutspurten

Kejsarsnittet är alltså förlagt till vecka 39, 4/11. Jag förbehåller mig skeptisk till att lilla hon kommer att stanna kvar så länge. Men den som lär får se antar jag.

Igår hade jag grymma förvärkar i ett par timmar. Så pass så jag började misstänka att det var något på gång därinne. Pratade med förlossningen och fick rådet att ta en värktablett och vila lite. Gjorde så och det gick över. Idag är det lugnt på den fronten men jag har en liten vilding därinne som buffar omkring och för mig så får hon buffa på så mycket hon vill, bara hon rör på sig. Foglossningen är också ett härke rent ut sagt, vissa kvällar har jag ordentligt svårt att gå när jag landar i soffan efter middag och nattning. Men jag ska inte klaga egentligen, vet ju att det är övergående och max sju veckor kvar….typ.

Namn är spikat (tror vi) och ikväll ska jag få häcken ur och packa förlossningsväskan. Kände igår efter alla förvärkarna att det nog är lite smart att ha den stående under trappan i hallen ifall det startar. Det var en sak jag var enormt lättad över när Maximilian föddes så akut. Han bestämde sig för att komma ut en vecka innan kejsarsnittet (föreliggande moderkaka gjorde en vaginal förlossning omöjlig och farlig) och i paniken med den kraftiga blödningen och kallande på ambulans så var det skönt att bara grabba tag i väskan, ge katten mat och ta nycklarna och följa efter ambulanspersonalen (ja jag låg i och för sig på en bår men ändå)

Så ikväll kommer den att stå klar och färdigpackad.

Får se till att handla lite survival snacks att ha i väskan också, till maken. Och sen så tänkte jag köpa en stor påse med smågodis till oss sen på BB (läste Vanja Wikströms blogg och det lät så mysigt) Dock så har jag åkt på graviditetsdiabetes enligt läkarna (blodsockret är typ inte över 6 men men. Så då får den här godispåsen vara den lilla moroten att unna oss med sen tänkte jag.

Det är ju så mysigt också att kolla runt på nätet med olika ”listor” på vad man ska ha med i BB väskan….lite magiskt.

Snart är vi där!

 

Kram till dig som läser

Slutspel

Då är vi inne i sluttampen av graviditeten. Vi jobbar på med vecka 31. Och nu har jag börjat få ordentligt med förvärkar., igår var det nästintill olidligt men det blev mycket bättre med två Alvedon till kvällen. Fick Citodon utskrivet på grund av foglossningen, men det är banne mig en av de läskigaste tabletterna jag vet. Och självklart så är jag medveten om att det inte farligt för barnet, annars hade läkarna inte skrivit ut den åt mig men lillan blev så stillsam i flera timmar efteråt så jag försöker hålla mig till Alvedon om jag måste ta något.

Vi fick tid för Kejsarsnitt den 4/11 dvs i vecka 39, vilket är helt i sin ordning på alla sätt. Anledningen till snitt den här gången är extrem förlossningsskräck (efter att ha fött två barn vaginal dödfödda så har jag svårt att se att jag skulle kunna föda ett levande barn. Därav önskan om kejsarsnitt) Men tankarna mal i alla fall, för våra barn har hittils inte kommit efter vecka 35 och nu är det fjärde barnet som är på väg. Vad gör jag om värkarna startar innan vecka 39? Jag vill verkligen inte föda vaginalt, pallar inte mentalt. Fick svaret att om jag får värkar eller om vattnet går så ringer jag förlossningen så tar de in mig för ett akutsnitt.

Hm ja okej det låter väl bra. Bara en liten detalj här är att jag måste sövas för snittet då narkosläkarna v ä g r a r  att sticka mig i ryggen för ryggmärgsbedövning på grund av min tidigare medicinska historia och då återstår bara full narkos. Och för att kunna sövas så måste man i princip vara fastande i sex timmar innan operationen.

Jaha och vad gör jag då om värkarna startar och den lilla har bråttom? Och det inte finns tid för sextimmars fasta??

Tankarna maler och jag är uppriktigt sagt livrädd.

 

Kram till dig som läser

Förlossningsskräck

Jag har drabbats av en enorm skräck inför förlossningen av vår lilla pärla, beräknat till den 13 november. Gick in i vecka 30 häromdagen och magen växer och vår lilla stjärna därinne buffar runt och lever rövare. Alla prover förutom fostervattenprov är tagna och allt tyder på att vi har en frisk liten tjej därinne.

Men jag har börjat gruva mig för förlossningen, på allvar, ordentligt och är så orolig. Begärde tidigt att jag ville ha ett planerat kejsarsnitt. Varför undrar du då?

Det här är nämligen vårt fjärde barn, vår femte graviditet varav en slutade i ett tidigt missfall strax innan jul förra året. Vi kämpade i många år för att bli gravida och blev gravida med vår första 2014. Lilltjejen avled hastigt och utan förvarning i vecka 36 i vad som läkarna förklarade som plötslig spädbarnsdöd. Jag var inplanerad för ett kejsarsnitt men blev tvungen att föda fram flickan vaginalt. Detta för att det är det bästa man kan göra för kropp och själ när ett barn dör i livmodern. Den förlossningen startade av sig själv ett par timmar efter dödsbeskedet och tog ett och ett halvt dygn.

Vårt andra barn, vår lilla busunge till som som fyllde tre härom dagen, skulle även han snittas planerat på grund av att moderkakan helt enkelt låg för utgången. Han skulle inte kunna komma ut den normala vägen då jag förmodligen skulle förblöda. Ödet ville annorlunda även nu och när jag började öppna mig utan förvarning blev det ett mycket akut kejsarsnitt. Vi hann inte tänka och jag förlorade mängder blod.

Gravid på nytt med nummer tre 2018. Den lilla flickan visade sig ha grava hjärnskador och svår utvecklingsstörning i vecka 32 och förlossningen sattes igång i vecka 36. Flickan var redan döende när förlossningen startade och orkade inte hela vägen fram utan hennes hjärta stannade strax innan hon föddes. Den här förlossningen tog ganska så exakt ett dygn.

Ny väntar vi nummer fyra. En pigg liten tjej som verkar få prima, so far. Jag har begärt kejsarsnitt denna gång för jag varken kan, vill eller vågar föda vaginalt. Har svårt att tro att jag skulle kunna föda fram ett levande barn efter två dödfödslar. Hade inga problem med att få det beviljat. MEN!!! Läkaren lägger planeringen till vecka 39. Jag VET att det är brukligt och inget konstigt med det.

Men mina förlossningar har startat i vecka 36. Visserligen av olika orsaker: nr 1: på grund av att barnet avlidit och kroppen startade förlossningen själv. Nr 2: Moderkakan lossnade och nr 3 sattes igång med ballongmetoden då flickan var döende.

Nummer fyra ska snittas i vecka 39. Jag är så enormt rädd för att förlossningen ska starta innan. Mina tidigare erfarenheter tyder på tidig start.

 

Ångest ångest ångest.

 

Kram till dig som läser

Vecka 29

Det känns som om veckorna mellan 20-29 fullkomligen har sprungit iväg och nu när sommaren står och vinkar ”adjö” vid dörren och hösten knackar försynt på så insåg vi att det faktiskt inte är så värst många veckor kvar innan vi blir fyra.

Jag som älskar ”to-do-lists” tänkte att jag under nästa vecka skriva ner lite vad som ska göras och vad man vill ska göras. Min erfarenhet säger att det brukar finnas en lång lista med mål och önskningar om var man vill ha gjort och sen finns en mer realistisk lita: det man eventuellt hann (:-D)

Bebisen buffar på i magen och jag har under de senaste dagarna drabbats av hemsk foglossning. Är rätt uthärdligt på förmiddagen men utvecklar sig under dagen till kraftig smärta, gärna i vänster benet när jag stödjer på det, i slutet av dagen. Får ta upp det med barnmorska och läkare under nästa vecka.

Men vi börjar med att njuta av en härlig helg med familjen och alla nära och kära.

 

Kram till dig som läser.

Fortfarande allt väl

Att jag skriver ”fortfarande” bra är väl att jag är lite lätt skadad sedan tidigare graviditeter och inte tar ut någon seger i förtid och kanske målar fan på väggen.

Men check av lillbönan visade på en pigg tjej som växte som hon skulle och som tom var lite större än vad som är beräknat för sin ålder 26+2.

Doktorn var nöjd och vill se mig om en månad igen för ytterligare koll. Det är en riktig vilding jag har i magen, härom kvällen fick hon in en fullträff med foten/knät/handen (?) så att det nästan gjorde ont. Men hon får sparka så mycket hon vill, bara hon rör på sig.

Jag är fruktansvärt trött, nästintill utmattad. Doktorn trodde inte att det var något farligt men att vi ska ha koll på tröttheten ifall jag har brist på något eller liknande. Prover nästa vecka typ.

Har börjat göra lite to-do-lists för att få lite struktur på hösten. Vad som behöver göras, kanske hinns med ock så vidare.

När Max föddes så var jag enormt tacksam över att jag hade koll på bb-väskan (det blev ju akut) och vi fick med allt vi behövde (förutom byxor till mig :-D) Men väskan ska vara packad och klar och placerad i hallen senast första september. Sen så är det juste om man har hunnit storhandla och fylla förråden, frysa in färdiglagad mat och eftersom lilltjejen kommer innan jul så kanske man rent av hunnit baka julbröd och liknande. Tack gode gud för uppfinningen ”frysen”

 

Kram till dig som läser

Dags att förbereda sig

Nu är jag inne i vecka 26, mer än halvtid och nu kan även bebisen klara sig om hon föds idag. Det där med att klara sig vet jag ju så väl, är väldigt relativt men rent teoretiskt med tanke på graviditetens längd och barnets utveckling så skulle ett barn kunna överleva om det föds i vecka 26.

Vi har inget namn färdigt, men en lista på namn som vi skulle kunna tänka oss.

Vi behöver inte köpa vagn, säng, babyskydd, babysitter, skötbord eller liknande för det har vi redan. Vi har massor av kläder även om jag  vet att vi kommer att köpa mer 😀

Men snart är det hög tid att packa den magiska BB-väskan. Jag var så enormt glad över att jag hade den klar när Maximilian så brådstörtat kom till världen. Senast vecka 30 kommer den stå packad innanför dörren i hallen.

Nej när Maximilian föddes så blev allt så akut och i väntan på ambulansen så kunde jag säga åt Maken att mata katten, stänga av TV:n och plocka fram BB-väskan, där allt som vi behövde fanns. Jag hade tom lagt ner våra pass ifall vi i paniken skulle glömma våra plånböcker och i så fall skulle kunna legitimera oss.

På tisdag blir det läkarbesök hos Dr Leidinger så får vi se vad han säger om bebisen och hur det blir med kejsarsnittet.

 

Kram till dig som läser.

Det slog mig att….

…det faktiskt inte är så värst långt kvar till november. Och inte alls långt innan skruttan gör entré ut i världen.

Var hos barnmorskan i veckan. Allt ser tipp top ut. Hjärtat på tösen slog fint, mitt blodtryck är inte alltför högt (än så länge), blodsocker och blodvärde var ok. Jag kämpar på i värmeböljan och försöker att dricka så mycket jag kan och när tillfälle ges, men går omkring med känslan av att vara ständigt uttorkad mer eller mindre hela tiden.

Men åter till det faktum att det faktiskt inte alls år så värst långt kvar till BF. Vi har gått mer än halvvägs och jag vaknade med en känsla av att inte vara förberedd alls. Jag har massor av listor i huvudet om vad jag ska ha gjort men jag tror att det som är viktigast är den magiska BB-väskan. Den var guld att ha klar när Maximilian föddes och allt blev så akut. Då var det så skönt att bara ta väskan och veta att allt man behövde primärt fanns klart och man inte behövde rodda omkring och leta efter tusen saker.

Nej det är klart dags att ställa i ordning den väskan.

 

Kram till dig som läser

Allt är ok

Det såg så fint ut som det kan se ut, i torsdags. läkaren var påtagligt nöjd med vad han såg på ultraljudet. Lillan är till och med lite större än vad hon ska vara för vecka 23. Läkaren trodde att vi är i vecka 24 helt enkelt.

Bortsett från viktskattningen så har hon armar och ben i behåll, lillhjärnan är så stor som den ska och hjärtat visar inte några spår av avvikelser.

Han vill inte ta några risker och order om vila står fast.

Känns rimligt efter som det gick så illa förra året.

Så vad händer nu? Förlängning av läkarintyg om sjukskrivning, kontakt med barnmorska och fortsatt vila.

ska plugga lite till en mattetenta som går i Augusti och sen efter det så är jag färdig med min lärarutbildning och kan fokusera på resten av hösten.

 

Kram till dig som läser