Ettårsutmaningen

Hej hopp! Det var länge sedan jag var här inne ser jag nu. Vår lilla prinsessa har hunnit fylla ett år, börjat på förskola (utan problem, jag kunde lämna henne samma dag i princip. Hon är rätt självständig lilla Alice) och går just nu igenom virusstammen på förskolan. Vilket i sin tur har lett till att vi alla fyra i familjen har blivit sjuka och firat påsk i karantän mer eller mindre. Nåväl jag (mamma) är piggast och kan hoppa in och vikariera lite imorgon.

Som sagt mer än ett år har gått sedan vi fick barn och vi har för ett par veckor sedan även sagt farväl till våra frysta embryon som fanns kvar på fertilitetskliniken då de blivit för gamla. Vi sörjer inte det faktum att det inte kommer att bli fler ivf för oss, jag tror faktiskt inte att min kropp orkar mer just nu. Dock kan vi inte låta bli att leka med tanken på att kanske kunna bli gravida på naturlig väg….

Vi hyser egentligen inga större förhoppningar…men…ja just det det kanske skulle kunna gå.

Hur som helst så insåg jag i morse när jag ställde mig på vågen att jag måste göra något åt min kroppshydda och då menar jag verkligen göra något på allvar. Jag är helt enkelt för stor, kroppen börjar protestera och jag har två små barn som jag ska vara pigg för i minst45 år till och hellre längre än så.

107kg är cirka 40 kg för mycket för mig. Det finns inga mirakel kurer eller genvägar för ett snabbt och varaktigt resultat men man måste börja någonstans….

Mina funderingar landade i om jag skulle kanske utmana mig själv under ett år….ett år utan godis, fullt med sund mat, mental coachning och välbefinnande. Var skulle jag kunna landa på om ett år?

Ok om jag kör ett par del mål för mig själv och ett par undantag….Om två veckor fyller jag 44 år, alltså borde jag under två veckor kunna klara av att inge dra i mig godis eller onyttigheter. Så se det som min första punkt

*Inget godis fram till 17/4

Kram till dig som läser

Annons

Prinsessan Alice

Den 31 Oktober föddes vårt fjärde barn, Prinsessan Alice som fick namnen Alice Io Agneta Charlotte. Vår lilla donna vägde över 4,1 kg när hon förlöstes med ett planerat kejsarsnitt i vecka 38. En riktig powerpuffpingla som skrek direkt när läkarna Isabelle och Florentin plockade ut henne, detta trots att jag var nedsövd.

Nu, snart tre månader senare så har vi alla börjat falla in i våra nya roller. Jag och maken som flerbarnsföräldrar och storebror Max i rollen som storebror. Han tar det riktigt bra, men blir väldigt stressad de få gånger om dagen som lillasyster skriker.

 

Jag håller på och lägger upp en ny levnadsplan med kost och träning för att bli så pass stark och pigg som jag kan göra mig. Vi kommer inte göra fler IVF försök utan tänker låta naturen gå sin gång och då min fertilitet kommit igång ordentligt så är chanserna för en naturlig befruktning inte utesluten.

 

Kram till dig som läser och på återseende

Vi är i hamn

Idag för tre veckor sedan föddes en liten Alice genom ett planerat kejsarsnitt under full narkos. Allt gick fint för den lilla krigaren som mådde prima när hon kom ut och fick komma ut till sin väntande pappa. Dock så mådde jag själv inte fullt lika bra under operationen, livmodern ville inte dra ihop sig och jag förlorade mer än en liter blod. Tursamt så befann jag mig på ”rätt” plats, operationsbordet, så det var aldrig någon egentligen fara för mig. Doktorerna Isabelle och Florentin gjorde ett kanonjobb.

Har börjat landa i vardagen så smått, amningen flyter på fint och lilla alice äter som en häst, gärna halva nätterna.

 

Uppdaterar snart igen

 

Kram till dig som läser

Fyra dagar kvar

Måste göra en liten översikt på vad jag måste göra innan förlossningen på torsdag. Sen så får jag väl göra om kalkylen till en mer realistisk bild och till sist se vad som egentligen kan bli gjort. Det vi ska/måste göra idag är dock att stänga igen sommarstugan på kolonilotten. Ställa in utemöblerna, klippa gräset en sista gång (kanske) hägna in blåbären osv osv. Vi insåg i veckan att det inte kommer att bli gjort senare så snälla svärföräldrarna hjälper till med det idag. Sen har makens iphone dött (för sista gången) så det ska inhandlas en ny idag. Jag vet ett lyxproblem men han behöver den i jobbet och så kan det vara smidigt att ha en fungerande telefon på torsdag när bebisen kommer.

 

Storhandlingen är avklarad så det finns massor av livsmedel i kyl och frys. Känns smidigt när mina föräldrar kommer hit och är med storebror de dagarna som vi är på sjukhuset. Då kan de ägna tid på storebror och inte behöva känna ett tvång att handla och den biten.

Slutligen så behöver det städas här hemma, men jag funderar frankt på att göra det imorgon när killarna är på jobbet respektive förskolan.

Lite bebis saker ska tas ned från vinden. Sängen, babysitter mm och det får maken göra. Jag varken kan eller får klättra upp på stegen där. Ska försöka få honom att göra det idag. Är så sugen att boa lite och fixa i ordning vårt sovrum.

 

Kram till dig som läser

Tiden flyger fram

Idag, 25 oktober, har vi mindre än en vecka kvar till Kejsarsnittet. Nästa torsdag, 31/10, ska vi infinna oss på förlossningen på MSE i Eskilstuna.

Jag, , min man och min storasyster ska vara där halv åtta på morgonen för inläggning av Kejsarsnitt. Jag vet inte hur dags själva operationen är planerad men den lär väl vara planerad på förmiddagen om inte något akut kommer emellan. Syrran är med som moraliskt stöd för min man när jag ligger på uppvaket efter.

dusch kvällen innan och på morgonen med Descutan. Fastande från midnatt.

Jag kommer att bli sövd och snittet kommer att utföras under full narkos. På grund av tidigare medicinska orsaker så vägrar narkosläkarna sticka mig i ryggen och då är det bara att sova som finns kvar för mig. Förhoppningsvis så kommer jag piggna till fort och få träffa vår lilla flicka efter inte alltför lång tid.

Mina föräldrar är hemma med storebror, lämnar och hämtar på förskolan. Myser med middag och nattning då min man förmodligen kommer att vara borta hela dagen och eventuellt sova på sjukan första natten. Lite beroende på hur jag mår och om jag kan ta hand och lillan själv. Jag hoppas på det för vår allas skull.

Under tiden som finns kvar så har vi tusen saker att göra och jag måste försöka kurra mig från min förkylning och tillika ögoninflammation som trilskas med mig.

Apelsiner, vila, avslappning och sova står på schemat mellan allt kul vi har att göra.

Imorgon tex är det Halloweenöppet på Parken Zoo i Eskilstuna och det vill vi verkligen inte missa.

Kram till dig som läser

Sömnlös

Återigen en sömnlös natt. Sammandragningarna från avgrunden som kommit och gått under natten. Har nog inte fått många timmars sömn. sist jag tittade på klockan så var den halv fem. Sen ringde makens väckarklocka klockan sex. Sammandragningar till och från med olika intensitet.

Träffade doktorn igår och han kollade både ovanifrån och underifrån och igår så var livmodertappen opåverkad och bebis var inte fixerad även om hon låg med huvudet ner. Hon rör på sig och verkar må bra. Men jag är ändå enormt rädd, rädd för att hon kommer att dö ifrån oss precis som hennes storasyster gjorde. Doktorn verkade inte tycka att det var någon fara. Och man blir så enormt liten ibland när man sitter hos doktorn, man varken vågar eller orkar hävda sig. Missförstå mig rätt, han är underbar vår läkare och vi älskar honom. Det var han som räddade livet på mig och Max när Max föddes för lite mer än tre år sedan.

Men igår var det fyra veckor kvar till Kejsarsnittet, blotta tanken på att gå omkring och ha så här pass ont i fyra veckor till gör mig totalt panikslagen. Tänk om hon inte klarar sig? Tänk om något hinner gå fel med vår lilla flicka? Ska försöka ta upp allt med barnmorskan idag, för det här är inte hållbart, varken för mig eller min man.

 

Kram till dig som läser

En tur till förlossningen

Det blev en tur till förlossningen i lördagskväll. Tyckte helt plötsligt att jag inte känt av bebisen i magen på ett tag och fick fullkomlig panik. På det hade jag även värkar/förvärkar (svårt att avgöra vilket) så jag ringde min snälla svärfar som körde in mig till förlossningen, ja jag ringde dem först givetvis och de bad mig komma in.

Väl där blev jag uppkopplad till CTG-apparaten och lillans hjärta slog fint och helt plötsligt så rörde hon på sig massor. Däremot så visade det sig att jag hade ordentliga värkar till och från. Värkmätaren steg till 154 till ock från.  Men det märkliga var att när den gjorde det så gjorde det mindre ont…

Hur som helst så kom snälla läkaren efter ett tag och kikade med ultraljud, både vaginalt och ovanifrån. Lillan låg med huvudet ner men ingen vattenavgång och livmoderhalsen var stängd. Ingen förlossning på g just då.

Under resten av helgen och natten till idag så har smärtan kommit och gått och sammandragningarna kommer med mellan en timme och tio minuters mellanrum. Inte regelbundna alls med andra ord, men de fortsätter och de gör successivt mer ont. Mitt stora problem är att jag inte vill föda vaginalt för allt i världen och ja är så rädd att förlossningen kommer att starta och kommer att bli tvungen att föda vaginalt igen.

Vi får se ur dagen fortlöper.

Kram till dig som läser

Mindre än en månad kvar

Igår passerade vi ett av de magiska datumen och har nu mindre än en månad kvar till kejsarsnittet den fjärde november. Sonen har varit sjuk hela veckan och snorar fortfarande och jag ser dessvärre en antydan till rosa i hans ögon så jag tror att vi festar till med lite ögoninflammation också medan vi ändå håller på 🙂 lilla kraken. Tydligen så är det många på hans förskola som är sjuka.

Boandet inför förlossning och bebis är i full gång. ska ta fram vagnen och spjälsängen i helgen, se över och bädda så det är klart. Det var verkligen guld värt att det var klart när Maximilian föddes. Mitt i allt kaos som uppstod när jag blödande låg i hallen och maken hade förlossningen i telefonen i ena örat och 112 i mobilen i det andra örat så var det väldigt skönt att kunna säga åt honom att väskan var packad, glöm inte att ge katten mat. Tar du med nycklarna osv osv.

Väskan är klar – check

Bilbarnstolen/babyskyddet är klart – check

Baby kläderna är sorterade i storleksordning. Alla kill-kläder (ja vi är inte helt anala när det gäller kläder till tjejer och killar. Men vi har en uppsättning med kläder som det står ”Boy” eller ”Lillebror” på och de skänker vi vidare till Max lille pojkkusin som föddes i onsdags. Vi kommer ju att få en flicka den här gången med. – check

Lillflickan var väldigt aktiv igår. Jag t r o r  att hon har lagt sig med huvudet ner, det känns så. Men jag har haft fel tidigare. Ska till barnmorskan på tisdag och sen läkaren på torsdag så vi får se hur det ligger till med allt.

 

Kram till dig som läser

Vecka 35

Idag har vi exakt en månad kvar till vårt spikade datum för förlossning. Den fjärde November ska vi skrivas in på förlossningen på Mälarsjukhuset för kejsarsnittet. Både jag och maken är lite skeptiska till att vår lilla tjej kommer att stanna så länge, men den som lever får se antar jag.

Har en del jag vill fixa till förlossningen, heh hade samma ambition när Maximilian skulle födas. Då trodde jag att jag hade minst en vecka på mig och då bestämde sig grabben för att komma ut akut. Jag varken hann storhandla, köpa det sista till bebin eller fylla frysen med färdiglagat och liknande.

Men min ambition ser ut så här:

• Bädda spjälsäng
• köpa det sista till skötbordet: blöjor, salvor och servetter och liknande.
• Städa
• baka
• planera en storhandling
• har matlådor klara i frysen (sist jag ammade så fixade inte Max att jag åt kryddor eller laktosprodukter.)

Den är listan kommer förmodligen att fyllas på allteftersom.

Men BB väskan är packad (Måste komma ihåg att lägga ner mitt pass ifall jag glömmer min plånbok och man måste kunna identifiera sig på förlossningen) Den här veckan har inte många knyck blivit gjorde dock. Sonen är sjuk (maken vabbar) och jag har grymma och rätt smärtsamma förvärkar/sammandragningar, så frågan om är hur mycket av det här kommer att bli gjort. 😀

I Onsdags fick Max en liten pojkkusin 🙂

 

Kram till dig som läser

Sjukskriven fram till 1 November

Kejsarsnittet är planerat till den 4 November så jag kommer förmodligen att ta ut föräldraledighet efter den första helt enkelt. Får se hur läkaren säger. som det känns just nu så kan bebisen komma när som helst. Har sådan grymma förvärkar så jag tycker att det känns som om förlossningen kan sätta igång när som helst. gick in i vecka 34 idag och hittills så har våra barn inte kommit efter vecka 36. vi får väl se helt enkelt.

Vi tog ner lådorna med babykläder från vinden i veckan. Har lite som mål att försöka sortera dem efter stl, för som de ligger nu så är allt lite huller om buller. Men det är så svårt att företa sig något just nu. Det känns som om jag skulle kunna bli sittandes och bara stirra ut i tomma intet, får nästan tvinga mig att röra på mig. Förmodligen så är det för att jag är så fruktansvärt trött.

Sover väldigt dels på grund av förvärkarna men också en hel del tankar och oro. Ångest.

Jag är mest rädd för att förlossningen ska sätta igång innan den fjärde november och jag VET det låter lite som ett lyxproblem. Jag vet att många tycker att det är provocerande med kvinnor som väljer kejsarsnitt framför vaginal förlossning. Men i mitt fall så har jag en sådan stor skräck att föda vår lilla flicka vaginalt. Hittills har jag fått två dödfödda flickor på det sättet och jag kan inte riktigt se att det skulle kunna komma ut ett levande barn den vägen.

Har ventilerat min oro för BM som sagt att ”då får du komma in så gör man ett akut snitt” fast hur troligt är det i praktiken? Man vet aldrig hur läget är på förlossningen när man väl kommer, finns det operationstid tillgängligt? Om jag har ätit nyligen och måste vänta tills det gått 6 timmar innan jag kan bli sövd? Vad händer då? Skulle de stoppa upp allt bara för att? Det har jag svårt att tro ska jag vara ärlig.

Som sagt en månad kvar ungefär och mycket kan hända under den tiden.

 

Kram till dig som läser