Allt är ok

Det såg så fint ut som det kan se ut, i torsdags. läkaren var påtagligt nöjd med vad han såg på ultraljudet. Lillan är till och med lite större än vad hon ska vara för vecka 23. Läkaren trodde att vi är i vecka 24 helt enkelt.

Bortsett från viktskattningen så har hon armar och ben i behåll, lillhjärnan är så stor som den ska och hjärtat visar inte några spår av avvikelser.

Han vill inte ta några risker och order om vila står fast.

Känns rimligt efter som det gick så illa förra året.

Så vad händer nu? Förlängning av läkarintyg om sjukskrivning, kontakt med barnmorska och fortsatt vila.

ska plugga lite till en mattetenta som går i Augusti och sen efter det så är jag färdig med min lärarutbildning och kan fokusera på resten av hösten.

 

Kram till dig som läser

Annonser

Läkarbesök

på torsdag blir det läkarbesök igen. Alleler igen och igen, nu har det faktiskt fått ett par veckor sen vi träffade doktorn senast.

Känns lite som ännu en milstolpe att bocka av. När vi träffade doktorn senast så var han försiktigt optimistisk över det han såg av bebisen när han gjorde ultraljudet. Men hon var inte tillräckligt stor för att att han skulle kunna säga något definitivt. Även om NIPT visade på ett friskt barn och RUL visade på en liten flicka med alla arma och ben i behåll och att även KUB-testet gav 1:2000 så känner vi att vi inte riktigt kan slappna av.

 

Förra graviditeten så gjorde vi inte några tester innan vecka 24 och fick vår lilla flickas dödsdom kastade i ansiktet på oss. Den här gången så har vi gjort det vi kunnat för att på något sätt ”gardera” oss för ett bättre resultat. Inget går ju att göra ogjort men man kan göra testerna för att själv mentalt vara så pass förberedd som man kan.

Så på torsdag gäller det alltså.

Vid RUL så tyckte barnmorskan att hon såg att moderkakan låg långt ner mot livmoderhalsen, finns risk för att den ”täcker utgången” även den här gången och då kan inte barnet födas vaginalt. Med Maximilian så låg moderkakan framtill och för vilket gjorde det hela lite extra komplicerat då läkarna var tvungna att gå ”genom” moderkakan för att nå Maximilian. Sen att moderkakan dessutom lossnade en vecka innan utsatt kejsarsnitt gjorde Maximilians födsel oerhört akut och dramatisk.

Vi hoppas på lugnare former i höst helt enkelt.

 

Kram till dig som läser

Vecka 21

Jag har börjat känna av den lilla i magen. Det som började som ett fjärilsfladder har nu övergått till små buffar lite varstans i magen. Den lilla har ju fortfarande gott om plats i magen och gör kullerbyttor lite om vartannat. Men hon verkar må bra efter vad jag känner. Mitt illamående kommer och går och framförallt är känslan av att vara åksjuk som starkast på förmiddagen.

Det har varit förfärligt varmt den senaste veckan här hemma, dock har det övergått till något svalare den här veckan och jag måste säga att jag tycker att det är fasligt skönt. Vi har inga läkare eller barnmorskebesök den här veckan. Det blir nästa vecka så vi ska träffa doktorn. Hoppas han är lite optimistisk som när vi träffade honom senast. Men det är alltid lite nervöst inför varje besök men jag känner mig rätt ok och man räknar bort illamåendet och den hemska tröttheten/mattheten.

Tröttheten ja… Den har smugit sig på mig den senaste tiden. Är i princip helt kraftlös större delen av dagen. Jag äter som jag ska och dricker men tröttheten vill inte riktigt ge med sig. Blodtrycket är på lagom nivåer (har kollat varje morgon innan jag går upp)

 

Kram till dig som läser

Vecka 20

Då kör vi på vecka 20. den lilla busungen i magen gör sig hörd med buffar. Fladdret har över ett par dagar gått över till lite försiktiga buffar. På rutinultraljudet i måndags skymtade en liten skrutt som hade alla armar och ben som hon skulle ha. Mage, rygg och hjärna såg ut som de skulle, vilket är en lättnad för oss i familjen. Hennes storsyster visade sig ha både hjärtfel och inga underarmar, vilket var början till mardrömmen då vår dotter visade sig ha en kromosomstörning som i slutet av graviditeten även tog hennes liv.

Men det verkar som om lillasyster inte har samma åkomma som storasyster. I alla fall så är dagens mentala nivå ”So far so good”

Vi kommer ju fortsättningsvis gå under täta kontroller fram till förlossningen, men det känns ändå som om vi har klarat av en milstolpe under den gångna veckan.

 

Kram till dig som läser

Vecka 18

Imorgon går vi in i vecka 18. Tycker mig känna lite buffar inifrån, hoppas verkligen att allt är bra med den lilla därinne. Vi ska på rutin-ul den 17 juni. vi håller alla tummar vi har.

Det var varmt igår, upp mot 28c och idag hotar det att bli lika varmt. Sonen och jag stapplade upp vid åtta, genomblöta med svett. Blir nog en förmiddagsdusch innan vi tassar iväg till affären och handlar lite sommarmat. Hotar att bli kall middag. Typ potatis, gräddfil och kallskuret. Blev så vansinnigt sugen på kyckling, ska se om jag hittar lite färsk kyckling att marinera och köra i ugnen. Så får det svalna under dagen och bli till en kall middag (intressant va?)

Illamåendet kommer och går men har generellt blivit snäppet bättre på morgonen. Får jag i mig lite fil direkt är jag gått upp så brukar det vara fina fisken. Viktigt nu när det är så varmt är att dricka mycket, typ vatten och liknande. Försöker förtvivlat få sonen att dricka mer, han drabbas lätt av förstoppning och det hela blir till en ond cirkel med rädsla för att göra nr 2 och magknip. Får slå en pling till bvc imorgon för lite rådgivning.

Men en dusch på frukosten och sen en promenad till affären så får vi se vart dagen för oss.

 

Kram till dig som läser

 

Krångel med försäkringskassan

Jag har hittills i mitt liv aldrig haft problem med sjukersättning, sjukintyg eller med Försäkringskassan. Inte förrän den här gången.

Jag är i och för sig inte emot att de har skärpt kraven på sjukersättning och jag motsätter mig inte heller att man från Försäkringskassans sida vill ha in kompletteringar för att kunna godkänna ansökan om ersättning.

MEN det är psykiskt påfrestande att behöva jaga handläggare för att fråga om vad som behöver kompletteras. Den här gången så handlar det om att handläggaren inte tycker att sjukintyget i sig inte beskriver min arbetsoförmåga. Till råga på allt så har min läkare inte varit i tjänst i Sverige under den här perioden, han ska enligt uppgift återkomma i morgon. Hoppas att det rullar på under veckan och att det kommer till en lösning. Man har oavsett hälsotillstånd, räkningar att betala.

 

Annars flyter det på. Tar det lugnt och vilar så mycket jag kan enligt läkarorder. Vill inte riskera den lilla i magen om jag kan undviken.

 

Kram till dig som läser

Läkarbesök nr ett

För den här graviditeten.

Igår träffade vi doktorn som kikade på den lilla i magen ordentligt. Hon verkar mår bra därinne, växer som hon ska utefter sin ålder/existens, smal nackspalt, händer och fötter, underarmar, överarmar och lårben och underben så stora som de ska vara. Doktorn var nöjd.

Han var försiktigt optimistisk när det gällde svaren på NIPT och KUB (1:2000 och inga kromosomavvikelser) han ska titta igen om några veckor när hon blivit större för att bli mer säker på sin sak. Men än så länge var han nöjd med det han såg.

Han är så trygg vår läkare. Trygg och kunnig. Det var han som fanns på plats när vi kom in akut med ambulans då sonen hade bestämt sig för att komma till världen. Han som gjorde kejsarsnittet och som varit ett fint stöd under samtliga våra graviditeter. Verkligen rätt man på rätt plats.

Har fått lite tider till ultraljud, barnmorska och läkare under juni och juli. på min fråga om jag kunde börja jobba lite såg han bara allvarlig ut och svarade nekande. Jag ska ta det lugnt. Punkt slut.

Eventuellt kan jag se på halvtid efter sommaren….

Men so far so good. Bebis mår bra. Mamman lite skruttig men allt fortskrider som det ska.

 

Kram till dig som läser.

Vecka 14

NIPT visade att barnet inte hade några kromosomförändringar/störningar.

Var i Katrineholm i Torsdags och fick siffrorna 1:2000 att barnet skulle ha Downs Syndrom. Dvs risken är låg.

Gissa om jag var lättad när jag åkte hemmåt??

har börjat känna den lilla sprattla i gen. Lite känslan av bubbel i ljumskarna eller lätta buffar i sidan. det är ju fjärde barnet så jag har väl lärt mig att känna igen saker och ting.

Illamåendet tog ny fart igår kväll. Mår katastrofalt illa när jag står upp (varför ju stå upp?) Och nu gjorde jg dessvärre eländet värre genom att dricka en kopp kaffe till frukost…blev så sugen helt plötsligt och drack/njöt av en liten kopp. Vilket jag inte skulle gjort, så fort jag ställde mig upp så dök illamåendet upp. Kan ju vara så att läget i magen för tillfället också gör att jag mår illa, jag vet inte, men det är ju sådär med en pigg och levnadsglad liten kille som älskar att leka. Och jag älskar att leka med honom.

Imorgon är det första läkarbesöket och då får vi se vad doktor Johannes säger.

 

Kram till dig som läser.

Illamående

Det kommer och går. Vissa dagar är det bättre och vissa dagar, som idag så är det helt förfärligt. Vissa dagar spelar det inte någon roll om jag äter något innan jag går upp, kväljningarna finns där ändå och ibland kan det går flera dagar innan jag mår illa och man tänker ”Har jag passerat den perioden nu?”

Idag är det en illamående dag helt enkelt. En postafen svald med lite vatten och nu väntar jag på att kanske kunna förmå mig att äta några skedar yoghurt. För tillfället har jag snöat in på fruktyoghurt i bägare. Ekonomiskt? nope. Nyttigt? Diskutabelt. Men det vill jag ha till frukost och mellanmål 😀 Är det det här som kallas för crawings? Jag har nog aldrig riktigt tagit det på allvar och viftat undan det som en myt. Ungefär samma som att man ska få vackert och tjockt/glänsande hår under graviditeten, men jag återkommer strax till det.

yoghurt var det ja….min livlina just nu. Helst med smultron/jordgubb men citron funkar det med 😀

Håret…När jag är gravid så blir min hårbotten fet, håret risigt och torrt och definitivt glanslöst. Jag tappar hår i rasande takt och börjar redan nu se lite skamfilad ut i frisyren. Tur att man kan fläta eller sätta upp i tofs för att dölja det värsta.

Men jag njuter verkligen av varje sekund, kanske är knäppt men jag känner så. Det är en sådan ynnest att jag fick bli gravid igen och det är så underbart. Speciellt sedan NIPT visade på en friskt barn.

 

59039594_429715761122217_1264860953774653440_n (2)

Kram till dig som läser

Under 200 dagar

Då är vi under tvåhundra dagar fram till förlossningen. Vi har tagit oss förbi de klassiska(?) ”kritiska” tolv veckorna och är halvvägs in i vecka 13. Magens syns väldigt tydligt och jag kunde inte knäppa mina vanliga jeans igår, utan var tvungen att plocka fram mammakläderna. Av någon anledning så har jag dragit mig för att ta på mammakläderna fram till nu. Vet inte riktigt varför men kanske lite skrockfull, inte velat jinxa den här graviditeten och liknande nojor. Men vilken lättnad det var att dra på dig ett par mjuka grå jeans och en väl tilltagen i midjan top. Så nu är jag väl officiellt gravid 😀

Vi har berättat för mina föräldrar, min syster och hennes man samt makens pappa. Men nu vågar man berätta för lite fler.

Vad händer nu då framöver? Jag har som sagt redan gjort ett NIPT-test. Dvs de analyserar fostrets DNA från ett blodprov från mig och enligt alla föreskrifter så är det till 99,99% tillförlitligt. Vi hade bara extrem otur i somras då NIPT visade fel och vår dotter Josefine hade en dödligt kromosomstörning och avled under förlossningen. Men nu i veckan ska jag göra ett kompletterande ultraljud till KUB testet i Katrineholm. Maken kan dessvärre inte följa med men min mamma komma från Stockholm och är stöd. Men det känns som om jag kan slappna av lite nu.

Kram till dig som läser