Vi kan äntligen andas ut efter en veckas helvete i oviss väntan på besked om blodprovet som togs.
Lillan i magen (för det är en flicka) mår prima och har inga kromosomstörningar.
Kram till dig som läser
19 måndag Mar 2018
Posted Uncategorized
inVi kan äntligen andas ut efter en veckas helvete i oviss väntan på besked om blodprovet som togs.
Lillan i magen (för det är en flicka) mår prima och har inga kromosomstörningar.
Kram till dig som läser
12 måndag Mar 2018
Posted Uncategorized
inIgår när vi höll på att somna alla tre så kom min man på en sak som jag faktiskt inte tänkt på. Och jag undrar om doktorn tänkte på det också när han gjorde ultraljudsundersökningen i onsdags förra veckan.
Jag kommer att hinna fylla 41 innan jag när tänkt födelsedatum i augusti och när han gjorde ultraljudet i onsdags så pratade han om att han även vägde in min ålder i riskfaktorerna för kromosomavvikelser. Jag vet inte om han ens funderade på att det här rör sig om ännu en IVF graviditet och att bebisen jag har i magen gjordes när jag var 38 år. Egentligen så är det faktiskt en tvåäggstvilling till sonen som jag har i magen.
Jag undrar om han tänkte på det när han gjorde riskbedömningen.
Jag är ju fortfarande över 35 men om man läser på läkarsidor på nätet så ökar risken för kromosomavvikelser avsevärt efter 40. Och där var jag inte när bebisen blev till.
Bara en fundering som på något vis stärkte vårt hopp om att det inte är något som är fel. Hoppas, hoppas
Kram till dig som läser
12 måndag Mar 2018
Posted Uncategorized
inDen första chocken har lagt sig.
Chock över att allt inte var tipp topp i onsdags och med mig och bebisen.Men nu har vi börjat distansera oss lite och tagit tag i saken, så gott man kan.
För det första så har Maximilian haft tredagars feber vilket naturligtvis har krävt vår fulla uppmärksamhet. Man har helt enkelt inte tid att sitta och grubbla.
Sen har vi googlat och läst på vad de här tre olika kromosomavvikelserna innebär, 13, 18 och 21. 21 är ju mest känd för oss, Downs syndrom. Och det är den kromosomrubbningen som vi känner till bäst och vad det innebär. Barnet har alla chanser till ett bra liv även om saker och ting förmodligen kan kompliceras lite. Det är de andra två som i princip innebär döden för bebisen. Om barnet inte avlider i magen så lever det oftast inte mer än en vecka utanför livmodern. Det är alltså grava hjärnskador som inte är förenliga med liv.
DET är vad som skrämmer oss.
Vi greppar efter halmstrån som vilka föräldrar som helst skulle göra. Letar på nätet, läser på vad dessa kromosomrubbningar innebär, läser i forum och läkarsidor.
”• Vissa ultraljudsmarkörer (hypostatiskt eller avsaknad av näsben och tjockt nackskinn
är associerade till trisomi 21 (Downs syndrom). Andra markörer såsom ekogent
hjärtfokus, hyperekogen tarm, kort lårben och vidgat njurbäcken) är svagt associerade
till Downs syndrom. Förekomsten av plexus koroideuscystor har en möjlig association
till trisomi 18 (Edwards syndrom)”
Lillan har en näsa, en nässkiljevägg, hennes hjärna är normalstor för hennes ålder, hon har en lillhjärna, ingen vätskespalt i nacken, hon har två njurar.
Det doktorn hittade i onsdags var vita tarmar (Hyperekogen tarm) och två cystor i hjärnan (Plexus koroideucystor). Cystor i hjärnan kan komma och gå under graviditeten och är i sig inte farliga för bebisen. Tarmarna kan tyda på att hon fått i sig blod från fostervattnet, och det VET vi att jag har haft med hänvisning till blödningarna jag har haft tidigare och som fortfarande kommer och går.
Doktorn satte ett frågetecken på hennes hjärta eftersom hon låg med ryggen uppåt och han såg bara kamrarna.
Och han vägde in min nuvarande ålder (snart 41) till riskfaktorn. Men jag tror inte han tänkte på att jag var 38 år när bebisen gjordes.
En dag i taget.
Kram till dig som läser
08 torsdag Mar 2018
Posted Uncategorized
inVar på screening igår och doktorn hittade vad han kallade ”mjuka markörer”
Mörka prickar i hjärnan och tarmarna var vita. Tydligen så kan det vara indikationer på kromosomfel på den lilla i magen.
Jag var där själv eftersom min man var hemma med en febrig son. Och jag har aldrig känt mig så liten som jag gjorde då. I det ögonblicket.
Ska tas blodprov idag som enligt doktorn är 99% tillförlitligt ifall det är kromosomavvikelser.
Har sådan fruktansvärd ångest